Texter

2017 > 03

Snett framför mig sitter en kvinna.
En kvinna med vitt, permanentat hår och glasögon.
Grova händer - precis som du.
Hon liknar dig.
Hon liknar dig.
Jag sväljer klumpen i halsen medan en tår letar sig ner längs ansiktets konturer.
Stilla.
Tomheten är märkbar
Den ligger i luften omkring mig.
Tomheten omfamnar mig.
Det är inte du.
Du är inte här.
Så nära.
Så långt borta.
Orgelmusik i moll.
Som silke sprider sig tonerna.
Omfamnar.
Kvinnan reser sig upp och går.
Borta - precis som du.

Fridens liljor,
Poetissan

Läs hela inlägget »

Så lugnt och så stilla - mina andetag - de få andetag jag har kvar
Så lugnt och så stilla vilar du och jag, vilar du och jag - andetag
Solen strålar in, lyser rummet ljust
Det ger rummet ljus, det ger mig ljus
Snart ska jag gå, finns du med mig då?
Finns du hos mig då, finns du då?

Så lugnt och så stilla - mina andetag - de få andetag jag har kvar
Alla frågor som jag har får snart sina svar, de får sina svar när jag är klar
Tänk, att ett liv kan gå så fort, så mycket som jag gjort
- minns mig med glädje när jag sen gått bort
Tack för allt som var, det som varit jag
En sista blick och sen stängs ögonen

En cirkel sluts, en ny tar vid
Det är som det ska va
Stilla, lugnt
Jag överlämnar mig


Fridens liljor,
Poetissan

Läs hela inlägget »