I nattens tysta hand

I nattens tysta hand, i skuggans kalla land
Du lägger dig så trött, längs kinden är det blött
När tiden rinner ut och början fått sitt slut

I nattens tysta hand så ängslas du ibland
All sorg är då så nära, men ändå ska du bära
Ditt liv från dag till dag, i lust och obehag

I nattens tysta hand allting rinner ut i sand
Då varje andetag låter och alltid kommer åter
Ska nån gång ta slut, när tiden rinner ut


Fridens liljor,
Poetissan