I löftenas tid

En dag putsade jag mina fönster och symboliken var tydlig: hur skiten sakta smyger sig på och utsikten blir grumligare utan att man egentligen lägger märke till det. Likadant tror jag att det är med ens egna så kallade fönster också. Sakta, men säkert får vi svårare att se helt klart och kanske skulle vi fråga någon vad vi behöver putsa upp hos oss själva, fråga någon som vi vet ger ett klart, men kärleksfullt svar.

Ibland märker man såklart tydligt att fönstret blir skitigt, som när någon kastar något på det för att påkalla ens uppmärksamhet - sånt händer ju på sitt sätt i livet också. Visst kan frågan gälla både ut- och insidan för det jag ger utåt kommer inifrån. Båda sidorna påverkar varandra och precis som vid fönsterputsning behöver man komma åt smutsen som letat sig in mellan glasskivorna för att vara helt klar och rensa bort sånt som annars skulle göra arbetet ofärdigt, slutfinishen.

Precis som när man putsar fönster kan man upptäcka små repor som man glömt och som dolts under smutsen. Ibland måste man gå tillbaka till den sida av fönstret man trodde var klar för att det visst fanns en del kvar att göra rent där ändå, något man trodde tillhörde den andra sidan.

Precis som när man putsar fönster måste man vara försiktig så att man inte skapar nya repor. Ett varsamt och omsorgsfullt putsande och det är först med helt rena fönsterrutor som solens strålar kan lysa in med all sin kraft. Efteråt blir in- och utsikten någon helt annan!

Gott nytt år!
Fridens liljor,
Poetissan